Kortprosa

Dagar och nätter i Paris och Göteborg. Dagboksblad, dikter, prosa. (Bonniers 1975)

2/2 1970
                 Här är parker och statyer,
                 här är stoj och här är glam.
                 Och på alla avenyer
                 trippar parisiskor fram.

4/2
På Le Supermarché, rue de Seine, köpte jag två kaffekoppar med fat, två klädhängare och en flaska vodka. I kassan satt en ung flicka, som skrattade när jag hyvade upp korgen på disken. Klädhängarna hade jag hängt på handtaget. ”Ni tycks köpa allting parvis”, skrattade hon. ”Varför köper ni inte två buteljer också?” Det var en god idé. Jag skrattade tillbaka.

8/2 söndag
Killen som klipper tunnelbanebiljetterna märkte knappt när jag lämnade fram min biljett. Trevande grep han den och klippte den utan att ta blicken från den pocketbok som han var försjunken i. Boken hette ”L’île d’espérance”, Hoppets ö.
            (Apollinaire:
               Comme la vie est lente
               Et comme l’Espérance est violente)

”Claes Hylinger, trettiårig göteborgare, blir man inte klok på. Är han en dilettant eller en slipad yrkesförfattare? Är han pekoralist eller språkvirtuos? Humorist eller allvarsman? Den lataste skribent vårt sekel sett? Eller är den lättja han skryter med bara en av hans många masker?
Många frågor har surrat i mitt huvud då jag läst Claes Hylinger. Det är en roande gissningslek. Hylinger slinker ur greppet. Ju längre leken pågår, desto mer övertygad har jag blivit om hans originalitet och betydenhet. Gud skydde hans slingerbultsvägar!”
                                                                                                            (Olof Lagercrantz, Dagens Nyheter)

Nya dagar och nätter. (Bonniers 1988)

26 januari
På väg över Delsjövägen. Röd gubbe. Jag tittade åt båda hållen, ingen bil så långt ögat nådde, trotsade den röda gubben och gick. På andra sidan vägen stod en liten gumma.
”Sådär är väldigt farligt att göra”, sa hon till mig. ”Väldigt, väldigt farligt. Det kan gå väldigt illa!”
Jag la hennes varning på minnet och fortsatte.
                                                                                                                      (Ur ”Nya dagar och nätter”)