Patafysiken

En dag i min ungdom när jag satt på universitetsbiblioteket i Göteborg och kände mig grundligt trött på mina kompendier i litteraturhistoria, beställde jag in en amerikansk tidskrift, Evergreen Review, för att få lite omväxling. Det var ett specialnummer med titeln What is ’Pataphysics?.
            Jag hade redan en viss hum om patafysiken men tänkte att det inte kunde skada att informera sig ytterligare. Och jag läste om det Patafysiska Kollegiet i Paris som hade till uppgift att främja patafysiken, de imaginära lösningarnas vetenskap, i denna världen och alla andra världar. Eugène Ionesco och Boris Vian var medlemmar, upptäckte jag, René Clair och Raymond Queneau, Marcel Duchamp och Man Ray, Max Ernst, Jacques Prévert, Jean Ferry…

Upphovsmannen till denna vetenskap var fransmannen Alfred Jarry (1873 – 1907), nu mest känd för sin pjäs ”Kung Ubu”. Han förklarade att patafysiken framför allt skulle vara vetenskapen om det partikulära, oaktat den allmänna uppfattningen att all vetenskap handlar om det generella. ”Den skall studera lagarna som styr
undantagen”, framhöll han.
            (Underförstått är att det inte finns annat än undantag här i världen; regeln betraktas av patafysikerna som ett undantag från undantagen, och universum som ett undantag från sig självt.)

Patafysiska Kollegiet bildades 1948 någonstans i Frankrike. Dess medlemmar hjälpte mig helhjärtat när jag i början på 1970-talet sammanställde en ”Patafysisk Antologi” på svenska. Jag bodde då i Paris och tillbringade mina dagar på Bibliothèque de l’Arsenal, där kraftiga vaktmästare hasade omkring bland borden och levererade det man beställt. Till mig en stor, grå mapp noga ombunden med snören, som det tog en stund att knyta upp. Den luktade damm och gammalt lim, jag öppnade den och där låg några exemplar, prydda med oerhört stiliga omslag utförda i silvertryck på röd eller svart botten, av Cahiers du Collège de ’Pataphysique. Jag vände högtidligt bladen men började snart skratta, tyst för mig själv för att inte väcka uppmärksamhet på biblioteket. Det är ju så med patafysiken, att den är varken skämt eller allvar: den är patafysik, en vetenskap som inte är en bland de andra. Men, som vi säger, ”vetenskapen utesluter inte ett leende eller tanken på ett leende”.

 Patafysisk Antologi  kom ut 1973 på Bo Cavefors Bokförlag.
Segla i ett såll,  en utvidgad upplaga av antologin, kom ut 1987 på AWE/Gebers.
Förutom redan nämnda namn rymmer innehållsförteckningen Leonardo da Vinci, Rabelais, Cyrano de Bergerac, Lewis Carroll, Marcel Schwob, Raymond Roussel, Arthur Cravan, René Daumal, Jorge Luis Borges, Julien Torma, Michel Leiris, Oktav Votka, med flera.

Båda böckerna är sedan länge slutsålda och måste sökas på antikvariat och bibliotek.
Rönnells Antikvariat i Stockholm är svensk depå för Kollegiets tidskrifter och småskrifter.

Desockultation - en liten patafysisk skrift på 29 sidor, har år 2001 vulg. givits ut av Rönnells Antikvariat.